Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
darra. Men då de båda resandena redan vant sig vid
att hålla munnen öppen under skottlossningar tyckte
de, att denna sista krasch var mindre stark.
Lacour fortsatte berättelsen om sin berömde farfader,
då någonting märkvärdigt avbröt hans tal.
"De skjuta", sade artilleristen, som skötte telefonen.
Båda upprepade dessa från tornvakten avgivna nyheter
till senatorn. Hade han icke sagt, att fienden
skulle komma att svara? Han lydde självbevarelsedriften,
och var i nästa ögonblick i batteriets underjordiska
förskansning. Han ville icke gömma sig. Nyfikenheten,
som fortfarande besegrade hans oro, höll honom
tätt vid ingången.
Trots kanonernas buller hörde han den osynliga
kulan komma visslande. Med sällsynt känslighet kunde
han ibland alla andra ljud urskilja, hur den banade sig
väg genom atmosfären. Det var som ett tjut som blev
allt lägre och lägre, och fyllde hela luften. Slutligen
var det icke mera något tjut utan ett förskräckligt larm
av alla möjliga dånande stötar och brak, ungefär som
det, vilket en spårvagn låter höra, då den kör nedför
en lutande gata, eller ett tåg, som utan att stanna
passerar en station.
Han såg den fientliga kulan dyka upp som ett moln,
såg hur detta moln blev större. Det såg ut, som om
det skulle falla ned över batteriet. Plötsligt befann
han sig utan att veta det i bakgrunden av grottan, och
hans händer grepo efter en hög stålcylindrar, vilka
voro uppställda som flaskor. Det var granater.
"Om den tyske sockertoppen skulle falla ned över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
