Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig med sin egen säkerhet, när andra människor icke
alls tycktes beakta faran.
Då nya kulor flögo förbi dem och slogo ned i skogen,
stannade han lugnt vid sin sons sida, och endast en
svag darrning i benen visade hans upphetsning. Han
trodde nu, att endast de franska kanonerna kunde sikta
och träffa. De andra voro dömda att flyga förbi och
förlora sig i fjärran. Sådana föreställningar är det,
som ingiver soldaterna mod. "Är det allt?" frågade
hans ögon.
Med en sorts skam tänkte han på sin flykt till grottan.
Han ansåg sig vara i stånd att leva här lika väl
som sonen René.
Emellertid kommo de tyska skotten nu mera tätt.
De förlorade sig icke mera i skogen. Deras nedslag
ljödo närmare. De båda officerarna utbytte blickar.
De hade fått i uppdrag att vaka över de besökandes
säkerhet.
’’Det kan kanske bli vanskligt", sade en av dem.
René anade deras tankar och vände sig om för att
gå. "Farväl, pappa!" Man behövde honom vid sitt
batteri. Senatorn försökte att protestera, han ville
förlänga detta möte, men något hårt och obevekligt gjorde
hela hans inflytande på sonen resultatlöst. Bland detta
folk, som voro vana vid disciplin, hade en senator icke
mycket att säga.
"Stå på dig, min son! Lycka till! Kom ihåg, vem du är!"
Fadern grät, då han omfamnade honom. Han beklagade
uppriktigt, att hans besök var så kort. Han
tänkte på, hur många faror som hotade hans ende son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
