Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För Marcel kröp tiden fram med en långsamhet, som
kom honom att förtvivla. Han började tvivla på att
budet, som officeren skickat till de första linjerna,
någonsin skulle återvända. Han lade knappt märke till
omgivningen, vilken officeren nu beskrev: det var
underjordiska rum, som tjänade som tvättrum för
soldaterna, badrum med nödtorftig inredning, en grotta hade
en skylt: "Café de la Victoire", en annan grotta bar
påskriften "Téatre". Lacour intresserade sig för allt och
gladde sig över soldaternas glättighet och goda humör,
som kom dem att sjunga mitt i den största fara. Hans
vän tänkte endast på Julius. När skulle han träffa
honom?
Bredvid ett maskingevär stannade de. På officerens
tillrådan höllo de sina kroppar gömda, och sköto
huvudet långsamt fram för att se med ett öga: de sågo en
djup sänka, och den mittemot liggande jordranden, på
kort avstånd funnos flera rader av träkors, på så vis
förbundna med taggtråd, att de bildade en kompakt
kropp. Djup tystnad härskade, ensamhetens djupa
tystnad, som om världen sove.
"Där äro boches", sade kommendanten sakta.
"Var?" frågade senatorn och bemödade sig att se något.
överstelöjtnanten pekade på den andra taggtrådsbarrikaden,
vilken Lacour såväl som Desnoyers hade trott tillhöra
fransmännen. Men den tillhörde tyskarna.
"Vi äro endast 100 meter avlägsna från dem, fortfor
han, "men sedan någon tid angripa de icke mera på denna plats".
De kände sig båda litet upprörda, då de hörde, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
