- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
488

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nu kommo inga soldater förbi mera. Alla hade skyndat
till sin post. Även Julius tog sitt gevär, vilket han
hade ställt vid väggen. I samma ögonblick kom ett litet
dammoln flygande över faderns huvud och lämnade ett
litet hål i väggen.

"Fort, bort härifrån", sade han och knuffade Marcel framåt.

I en skyddad grav togo de kort och nervöst avsked.
"Farväl, pappa." Han gav honom en kyss och vände
honom ryggen. Han ville så snart som möjligt åter vara
hos sina kamrater.

Man sköt nu över hela linjen. Soldaterna sköto
allvarligt, som om de uträttade ett vant arbete. Detta var
en skärmytsling, som varje dag upprepades till följd
av de två beväpnade massornas närhet till varandra.
Ingen visste, vem som hade börjat. Bataljonschefen
lämnade sina gäster, eftersom han fruktade ett angrepp.

Återigen gick officeren, som förde dem, i spetsen, och
de började stiga nedför den slippriga, krokiga vägen.

Herr Desnoyers gick med sänkt huvud. Han var
mycket förargad över fiendens mellankomst, som stört
hans lycka.

För sin inre syn såg han ständigt Julius med den
sorgsna minen och det lockiga, svarta helskägget, som
för honom var en helt ny och överraskande uppenbarelse,
och han hörde den allvarliga rosten hos en man,
vilken funnit sitt livs mål.

"Jag är nöjd, pappa. Jag är nöjd."

Skotten, som mer och mer avlägsnade sig nedstämde
honom, och gjorde honom rädd. Sedan kände han en
instinktiv, vansinnig, men icke mindre fast tillförsikt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free