- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
495

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Honom kan ingen döda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stod plötsligt mitt framför honom; de hade nära nog
stött ihop i hörnet. De betraktade varandra mera
förvånat än fientligt, och samtidigt försökte var och en
instinktivt att förekomma den andre i det mordiska
angreppet. Kaptenen hade låtit kartan, som han höll i
handen, falla till marken, och under det han icke ett
ögonblick släppte fienden ur ögonen, trevade hans
högra hand efter revolvern och bemödade sig om att
draga den ur fodralet. Men snart avstod han från
detta försök, övertygad om, att det var lönlöst; men
det var för sent. Hans i dödsögonblicket ofantligt
uppspärrade ögon voro stelt fastade på fransmannen.
Denne hade lyft geväret i ställning. Ett skott avfyrades
alldeles i närheten – och tysken föll.

Först då observerade fransmannen kaptenens
kalfaktor, som hade gått några steg bakom sin herre.
Denne avsköt sitt gevär mot Desnoyers och sårade
honom i skuldran. De andra fransmännen kommo
tillstädes och dödade tysken. Sedan utspann sig en
livlig skottväxling mellan dem och det tyska kompani,
som gjort halt på något avstånd, under det att deras
förare lokaliserade sig i terrängen. Trots att han var
sårad, stannade Julius i spetsen för sin trupp och
försvarade fabriken mot de överlägsna stridskrafterna,
tills slutligen hjälp kom, och platsen till sist förblev i
fransmännens besittning.

"Var det icke så min son?"

Sonen nickade jakande; han önskade, att berättelsen,
vars ständiga upprepande, besvärade honom, snart
måste taga slut. Men vad hans far icke visste, och
vad han aldrig någonsin skulle komma att berätta, var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free