- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
500

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Honom kan ingen döda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för en bok, som han just höll på att skriva, över de
hundratals miljarder, som Tyskland efter segern skulle
begära, och han avhandlade även, vilka delar av
Europa, som Tyskland skulle lägga under sig.

Fru Desnoyers tyckte sig från sitt hem vid Avenue
Victor Hugo kunna hora den stackars jämrande modern
gå omkring i sitt hem i Berlin och i förtvivlan vrida
sina händer. "Du kan säkert förstå min förtvivlan,
Luise. Vad vi dock varit lyckliga ända tills nu. Måtte
Gud straffa dem, som bragt så mycken olycka och
elände över världen! Kejsaren är oskyldig därtill;
hans fiender hava hela skulden."

Marcel teg i sin hustrus närvaro. Han kände
medlidande med Elena, då han läste om hennes olyckor, och
han hoppade över hennes politiska utgjutelser i brevet.
Han blev rörd, då han såg fru Luise begråta sin
systerson, Otto. Hon hade varit hans gudmor, och han hans
gudfar. Så var det verkligen, fast Marcel hade glömt
det tills nu. I tankarna såg han det lugna livet på
farmen och den lekande, blonda barnskaran, som han
innan Julius födelse bakom morfaderns rygg hade
smekt. Under några års tid hade han, som var ledsen
över att icke själv hava någon son, skänkt hela sin
kärlek till svågerns barn. Då han nu tänkte på Karls
förtvivlan, var han uppriktigt rörd.

När han emellertid senare var ensam, avkylde hans
egenkärlek helt och hållet dessa känslor. Krig är
krig, och det var tyskarna själv, som ställt till det.
Frankrike måste ju försvara sig, och ju mera fiender
som föllo, desto bättre var det. Endast Julius
intresserade honom. Och förtroendet till hans sons

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free