Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Honom kan ingen döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
odödlighet fick honom att känna en egoistisk glädje, en till
vildhet gränsande faderlig ömhet och tillfredsställelse. –
"Honom kan ingen döda! Det säger mig mitt hjärta!"
En olycka, som nära berörde honom, störde hans ro.
När han en afton kom hem, fann han fru Luise alldeles
bestört. Hon slog i förtvivlan händerna för ansiktet.
"Barnet, Marcel! Barnet!"
På en soffa i salongen låg Chichi utsträckt, grönblek
och med glasartigt stirrande ögon, som betraktade hon
någonting långt borta i fjärran. Hon grät icke; men
hennes ögonlock darrade över de av skräck uppspärrade
ögonen.
"Jag vill se honom!" sade hon hest. "Jag måste se honom!"
Fadern gissade, att något förskräckligt hade hänt
Lacours son. Ingenting annat skulle kunna försätta
Chichi i sådan förtvivlan. Luise berättade för honom
den sorgliga nyheten; René var sårad, till och med
svårt sårad. Ett skott, som kreverat över hans batteri
hade dödat många av hans kamrater. Officeren hade
blivit framdragen ur en hög av lik. En hand hade
han mist, och ådragit sig skador i benen, i bålen och i
huvudet.
"Jag vill se honom", upprepade Chichi.
Marcel kunde endast med stor ansträngning få sin
dotter att avstå från sin envisa föresats. Hon var
egensinnig nog att fordra en ögonblicklig resa till fronten,
och var övertygad om, att hon med lätthet skulle kunna
övervinna alla svårigheter, som hindrade henne från att
träffa sin älskade. Slutligen lyckades senatorn övertyga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
