- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
505

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Honom kan ingen döda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tapperhet, med vilken hon skulle beskydda sin man och
den omsorg, som hon skulle ägna åt hans hjälplöshet.

"Min stackars lille invalid", mumlade hon smeksamt. "Så
ful och obrukbar de rackarna hava överlämnat honom
till mig; men till all lycka har han mig, och jag
tillber honom. Det gör ingenting, att du förlorat den ena
handen; jag skall vårda dig; du skall bli min lilla son.
Då vi bli gifta, skall du få se, hur behagligt du skall
komma att leva, hur elegant jag skall styra ut dig, och
hur jag skall leda dig. Men var försiktig med de
andra; vid första försök, min lilla invalid, överlämnar
jag dig åt din hjälplöshet."

Även Desnoyers och senatorn sysselsatte sig med
deras framtid, men på ett något bestämdare sätt. Så snart
som möjligt skulle man fira bröllop. Vad hade man
att vänta på? Kriget betydde intet hinder. I all stillhet
i den intimaste kretsen ingicks nu flera giftermål än
någonsin tillförne, då ju tiderna heller icke voro
lämpliga för större festligheter.

Och René Lacour stannade efter bröllopshögtidligheterna,
i vilka ett dussin personer deltagit, för alltid i
huset vid Avenue Victor Hugo.

Marcel hade drömt om andra möjligheter för sin
dotter. En i långa spalter i tidningarna skildrad
bröllopsfest, en svärson med glänsande framtid – men
ack, – kriget! Nu sågo alla en del av sina illusioner
tillintetgjorda.

Han tröstade sig, då han tog det allmänna tillståndet
i betraktande. Vad fattades honom? Chichi var lycklig
och uppfylld av en egoistisk, larmande glädje, som
kom henne att glömma allt, som icke hade något med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free