Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Likfält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
15. LIKFÄLT.
Automobilen for långsamt framåt under vintermorgonens
bleka himmel.
I fjärran darrade över marken det lätta fladdrandet
från vita föremål, liknande vingslagen från en rad fjärilar,
som vila ut i dikena. På en del fält satt svärmen
tätare; på andra bildade den små grupper.
Då vagnen kom närmare urskilde man nya färger;
en vinge var blå, en annan var röd. Det var små
fanor, hundratals, tusentals, vilka dag och natt darrade i
den varma av solen uppvärmda luften, under de bleka
morgnarnas fuktiga dimmdagg, och i de ändlösa nätternas
bitande kyla. Åter och åter hade regnet tvättat
och urblekt deras färger. Fuktigheten hade bildat
fransar i tyget vid sömmarna; på andra ställen hade solen
förbränt dem lik insekter, som nyss hade berörts av en
eldslåga.
Under fladdrandet hit och dit kunde man bakom fanorna
se svarta träkors. På dessa hängde mörka keppis,
röda mössor och hjälmar, vilka tillsammans med
tagelplymerna i spetsen långsamt bortruttnade.
"Ack så många döda," suckade Marcels stämma i automobilen.
Och René, som satt mitt emot honom, nickade sorgset.
Fru Luise blickade över dödsfälten, under det att
hennes läppar rörde sig i ändlösa böner. Chichi vände
sina av förvåning vitt uppspärrade ögon från den ena
sidan till den andra. Hon såg större och korpulentare
ut, ehuru en grönaktig blekhet vanställde hennes ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
