- Project Runeberg -  De fyra ryttarna /
523

(1932) [MARC] Author: Vicente Blasco Ibáñez
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Likfält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arbetsdjur, vilket blir hetsat till döds och sedan bliver
nedgrävt på samma ställe, det stupat.

Han ville genast taga med sin son och var alldeles
förtvivlad över att han icke fick göra det. Han skulle
överflytta hans lik, så snart det blev tillåtet och sedan
skulle han bygga ett mausoleum, som kunde anstå en
kung. Men vad skulle det tjäna till? Några ben skulle
endast växla plats. Men just det, som vid Julius
person hade tjusat människorna skulle stanna kvar här.
Sonen till den rike Desnoyers hade för alltid förenats
med en eländig åker i Champagne. Åh, vilket öde!
Och härför hade han alltså arbetat så mycket och
samlat miljoner?

Han hade icke en gång fått veta, hur Julius hade dött.
Ingen kunde upprepa hans sista ord. Han visste icke,
om döden snabbt mejat honom, om han med ett omedvetet
leende gått ur livet, eller om han tillbragt långa,
pinsamma stunder, kanske vridit sig i helvetessmärtor,
innan han upplöstes i intet. Lika litet visste han, vad den
här graven dolde. En hel kropp, vilken döden hade
berört med hemlighetsfull hand eller en blandning av
oformliga rester. Och han skulle aldrig få återse
honom. Den Julius, som nu uppfyllde alla hans tankar,
skulle icke vara någonting annat än ett minne – ett
namn, som endast skulle leva så länge hans föräldrar
levde, och som fort skulle glömmas, när de försvunnit.

Han vaknade ur sina drömmar, då han hörde en klagande
suck. Först nu märkte han, att han själv hade snyftat.

Hans maka låg på knä vid hans fötter. Hon bad med
torra ögon, bad i övergiven förtvivlan, och hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:36:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fyrarytt/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free