Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Förhistorien - § 3. Sammanträffande med fyrmästar A. A. Mattsson och presentation för fyrskeppet - § 4. Om kustlyktornas museum samt om samtalet på "Rosengrens källare"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
den förste, som stannade på landbacken. Det gör,
att bara jag kommer på ett däck, känner jag
sjöblodet i mig och blir 20 år yngre med ens.
— Herr Nordström är väl inte gammal.
— 39.
— Ja, jag är 56.
— Det är ju ingen ålder heller. Dit ska vi alla.
— Ja, man ska ju det, förstås. Det är ju sant.
Saken var klar. Vi hade kastat ankar i varandra —
förlåt, enligt Joseph Conrad är uttrycket: »Cast
anchor» det enda, som en riktig sjöman aldrig tar
i mun.
Så kan man degenereras från sin släkt.
§ 4.
Om kustlyktornas museum samt om samtalet på
"Rosengrens källare".
Nu skall jag berätta en liten detalj, som är del av en
stor sak, en världsöverskyggande sak och som folk
sällan tänker på eller lägger märke till.
När vi lämnat fyrskeppet, säger fyrmästarn:
— Jag ska be att få visa herr Nordström fyrmuseet.
På min fråga, var det låg, ty detta var något, jag
aldrig hört talas om, pekar fyrmästarn till höger,
över Beckholmsbryggan.
— Där, sade han, vid Rosenvik.
Det var alltså Rosenvik, Lotsverkets varv,
omedelbart öster om Beckholmen. Och dit gingo vi alltså.
Där låg gamla lotsångaren »Sundsvall», med vilken
jag sett kung Oscar II komma till Härnösand, 1892
vill jag minnas. Vad den såg gammal, liten och ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
