Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Förhistorien - § 4. Om kustlyktornas museum samt om samtalet på "Rosengrens källare"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
den, åsamkar de civilisationens utposter och
säkerhetsväktare, som ett fyrskepp är, för obehag.
— Nå, men om ni inte träffar och minan kommer
drivande ner mot fyrskeppet?
— Ja, då blir det att sätta i gång maskinen och
sticka på kättingen, och hålla undan, så att den går
förbi.
Jag hade min första konkreta känsla av det okända
hjältelivet där ute på havet.
Nå, hur levde nu dessa okända mänsklighetens och
svenska nationens gårdvarar ?
— Jag får säga, sade fyrmästarn, att jag beundrar
herr Nordström, som ger sig ut.
— Hur så?
— Ja, ta nu maten t. ex. Den är visst inte bara
dålig. Men det är ju ärter och fläsk två gånger i
veckan och salt sill och salt fläsk och kabiljo. Det
bjuds inte på annat. Det är inte biff som här, inte.
— Nå, smör? sade jag.
— Nej, det finns inte. Det är margarin.
Vet läsaren, vad jag gjorde? Jag berättar det, för
att visa, att jag vid gudarna inte är någon hjälte,
utan ganska mycket av ett högst vanligt matvrak på
landbacken.
Jag bad fyrmästarn för 100 kronor skaffa mänsklig
proviant i form av konserver, smör, hyggligt te och
kaffe, och jag stadfästes i mitt beslut att av
Stockholmssystemet begära extra sprit för denna
upptäcktsfärd i de sibiriska trakterna av svenska statens och
svenska nationens okända liv.
Och så slutade lunchen på »Rosengrens källare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
