Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Andra kapitlet. Första oktober på havet - § 9 (forts. av flyttningen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
— Jo, det har nog varit bara längtan det, varenda
dag.
Det följande skall kanske belysa replikens verkliga
innebörd.
Redan på morgonen i Sandhamn hade jag hört
fyrmästarn utbyta några ord i handelsboden med fru
Sundin om den väldiga stormen den 23—24 okt., då
så många olyckor hände längs Sverges, kuster.
— Ja, vi tänkte på, hur de stackrarna hade det
där ute på det där lilla fartyget! hade hon sagt.
Reserv var nämligen en liten gammalmodig skorv
i jämförelse med Almagrundet.
Och jag hade hört fyrmästar Ström fälla några
ord om stormen:
— Ja, han levde riktigt Håkansson med oss, vill
jag lova.
Och nu berättade besättningen, att han sagt, då
han sett NO-sten blåsa upp orkanlik:
— Nu kommer den där förbannade bolsjevikvinden!
Och så fingo vi, som ej varit med, höra hela
förloppet, just av fyrbiträdet Sundin, en liten brunögd
man med svarta mustascher, så lik en fransk arbetare
som jag aldrig förut sett någon svensk.
— Jo, se, sade han, Vinberg och jag hade varit inne
i Sandhamn och måst ligga där för storm en dag, för
han hade blåst bra nog stark förut också, och vi kom
ut klockan elva —
— På kvällen? frågade jag, som ännu inte begrep
bättre.
— Nej, på morron, och det var söndan den 23.
Då var sjön hög och toppig, för vind hade kantrat
och stod på nordost. Och vi hade väl varit ombord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
