Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjätte kapitlet. Stat och individ - § 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
— Hur kom det sig, att fyrmästarn över hiuvud
gick till sjöss? Fyrmästarn är skärgårdsbo. Spelade
det den avgörande rollen? Eller var det någon
särskild längtan till sjöss? Att fyrmästarn fann sjölivet
så att säga ädlare, mer upphöjt än andra yrken?
— Det tycktes inte vara något annat att välja på,
blev det torra svaret. De orden sade mer än volymer,
som det heter.
— Och fyrmästarn gick direkt ut på långfärd?
Nu fick jag gången av lots- och fyrfolkets forna
yrkesutbildning.
— Nej, jag började först på bogserbåtar. Sen kom
jag först med rederibolaget Sveas och sen S:t Eriks
ångare, det var största rederiet i Stockholm på
1880-talet, ägde 10 ångare, som sedan gingo upp i
Sveabolaget. Vi gick om somrarna på Sverge—Frankrike,
om vintrarna på Medelhavet. Så fick jag i mitt huvud,
att jag skulle i segelfartyg och tog hyra först i ett
Roslagsskonarskepp, som gick på Övre Norrland—
Tyskland med trä. Men det gick bara i sommarfart,
och det tycktes ju, att jag lika gärna kunde gå ut
för hela året, så jag mönstrade av år 1888 i Härnösand
och sökte ny hyra där och fick ombord i en
Härnösandsbark, Carl Johan, kapten Olldin.
Som Härnösandsbo kände jag naturligtvis först mitt
hjärta svälla. Jag mindes mycket riktigt gamle Olldin
från min ungdom, en vördnadsvärd gubbe med
profetskägg och varje söndag på sin bestämda plats i
kyrkan.
Men nu fick jag höra den osminkade sanningen
om den där »gamla goda tiden».
— Olldin, sade fyrmästarn, och Ikorrinder, också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
