- Project Runeberg -  Fyrskeppet : en dagbok /
186

(1922) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjätte kapitlet. Stat och individ - § 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

ningen har bara att sköta vinscharna och vad som
fordras inom ångarn.

Det är stora förändringar. Nu till och med att
sjömännen organiserat sig och börjat öppna ögonen på
andra för, att de också äro människor.

För hur man som sjöman kände sig förr i världen,
det skall jag berätta för herr Nordström. Det var en
kamrat och jag, som hade mönstrat av på våren år
1895 i Liverpool, och som vi inte ville gå kvar och
göra av med våra pengar tills vi kunde få lägenhet
med passagerarbåt över till Sverge, så gick vi ombord
på en Johnsonbåt, som låg i Hull. Det var bra, pojkar,
sade skepparn, om ni vill hjälpa oss med ett jobb, som
vi aldrig få tid till, att måla henne inombords, så ,ska
ni få gå gratis och bara betala maten, för den är
rederiets. Inte för att vi voro så hågade, men på det viset
gick resan bara till 9 kr. När vi så kom till Oxelösund,
skulle just Gottlandsbåten, som låg inne där, gå till
Stockholm, och skepparn ropade över: Vill du vänta,
tills jag fått i land två pojkar från sjön, som ska upp
till Stockholm, och skepparn på Gottlandsbåten lovade
vänta en kvart, och vi hann just med. Nu hade vi
seglat på långtrade och det hade skepparn på
Gott-landsångarn också, så han var glad att få höra nytt
och pratade länge med oss. Sen skulle vi ner och få
lite kaffe i salongen, men när flickorna sågo våra
sjömanskläder, så ville de inte servera oss, det var
för sent, det fanns inget kaffe, sade de. Men i
detsamma kom skepparn ner och skulle också ha kaffe,
och då sa vi åt honom, hur det var. Kaffe, visst fan
ska ni ha kaffe, pojkar, sa han. Sätt fram kaffe åt
pojkarna och mig, sa han och bjöd över lag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:49:08 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fyrskepp/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free