Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjätte kapitlet. Stat och individ - § 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
imponere int på mig, så jag smakade varken
brännvin eller nävar.
Men int kundei jag väl tycka annat än att de voro
dumma. Jag vet dem, som kommo i land och fingo i
sig några groggar och bums blevo de så fulla, att de
blevo alldeles medvetslösa och miste minnet och
allting, och sen, när de vaknade upp ur ruset, kunde
de tala om, hur förbaskede roligt de haft, och så
visste jag, som sett alltsammans, att de knappt hunnit
börja, förrän de somnat. Var var då det roliga?
Mot denna fond tecknade sig vårt fortsatta samtal
på ett för nya tider, klarare tankar, högre etiska krav
ytterligt karaktäristiskt sätt. Resonemanget kom in på
frågan om barn och barnantal. Sandelin sade:
— Det är ju inte mänskligt mot hustrun, om hon
ska få barn, som det hände förr i världen, vartenda
år. Då får hon ju aldrig någon enda timmes frihet i
hele sitt liv, och då är ju int livet värt att leve.
(Flodström: Livsglädjen!) Men om man tänker sig
en hustru, som får ett barn, så får hon vaka över
det alle dagar i ett par års tid, men när barnet blivit
tre år, så kan det börje ta hand om sig själv;
naturligt, att modern måste vaka över det, men inte varje
minut, och då kan ju modern få intressere sig också
för annat.
Jag anför dessa ord i här föreliggande
sammanhang, emedan de visa den blick för det individuella
människovärdet, som den andliga världsrevolutionen
medfört och som är själva det avgörande tecknet
på en genomgripande svängning i andarna.
Det tecknet till och med hade jag alltså mött här
ombord. Långt ute i havet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
