- Project Runeberg -  Fyrskeppet : en dagbok /
311

(1922) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjunde kapitlet. Om lots- och fyrfolkets plats i den stora världsstriden mellan Gudssamhälle och Djävulssamhälle samt varför jag kallar dem modärna hjältar - § 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

311

brotten. Gubben berättade för oss, hur det gick till,
då han tillträdde platsen. Fartyget låg för vintern i
Holmsund, vid Umeå, men på den tiden fanns det
inte järnväg längre än till Bollnäs. Därifrån måste
han resa med gästgivarskjuts till Holmsund, och det
var sammanlagt 29 skjutshåll. Ni förstår, sade han,
resan blev så dyr, att jag måste låna pengar för att
komma fram.

— Alltså, sade jag frågande, staten levde i viss mån
på sina underordnade?

— Precis. Och jag vill inte säga, att det systemet
är slut ens i dag. Men det förstår man, att då staten
betraktade det som något liksom en nåd att få komma
in i dess tjänst och då folket också gjorde det, så
blev folket också behandlat därefter. Både av stat
och enskilda. Jag minns, då jag var fyrmästare på
Sydostbrotten, så fick vi en man sjuk i
lunginflammation. Nu passerade kustångarna förbi oss, och jag
signalerade åt en som hette Luleå, kapten Fant. När
vi kom upp längs sidan av honom, svor han och skrek:

— Vi ha inte tid att stanna för att ta i land era
förbannade kärleksbrev.

— Det är inga kärleksbrev, kapten, skrek jag
tillbaka, utan vi ha en man ombord, som ligger för
döden, och vi måste ha bud till lotskapten.

Men det var inte mer än nätt och jämnt, att han
skulle dränkt oss, för han höll sådan fart, att om jag
inte i tid fått båten ut från: sidan, skulle den ha satt
under i sjön och sjunkit, och då hade vi gått åt också.
Ja, så var det på den tiden här i Sverge, och detta
var ändå så sent som kringt 1899.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:49:08 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fyrskepp/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free