- Project Runeberg -  Fyrskeppet : en dagbok /
324

(1922) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ombord - Sjunde kapitlet. Om lots- och fyrfolkets plats i den stora världsstriden mellan Gudssamhälle och Djävulssamhälle samt varför jag kallar dem modärna hjältar - § 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324

jorden, det har jag aldrig kunnat få i mitt huvud, och
för resten vad Gud angår, så finns det ju så många
gudar, som det finns folkslag, det vet den, som har
seglat som jag. Och jag får säga som min mening,
att negrerna och de vilda folkslagen, som tillbe
avgudar och bilder av trä och sten och annat, som de
göra själva och ha för ögonen, de äro i grund och
botten mycket klokare än vi, som tillbe, vad som
inte syns och som aldrig någon sett och som kanske
bara är fantasier. De vilda folken kunna packa in sina
gudar och ta dem med sig, men det kan inte vi.

Och vad Gud angår, så .antar jagj att, när
människorna sett naturkatastrofer i deras storhet, så ha
de känt, att de bara voro maktlösa atomer, och velat
ha någon att sluta sig till, för att de voro rädda, och
på det viset har det blivit religioner på jorden. Det
har jag sett.

Vid den här tiden för 14 år sen satt jag på ett
vrak i full orkan i Biscaya, och inte långt från mig
var det tre av skeppskamraterna, som höllo om
varandra och skreko och gräto och bådo böner och togo
farväl av både Gud och människor.

Jag tänkte också, att jag kunde väl be en liten bön
för egen räkning, och det gjorde jag, men de, som
voro så troende, de ströko med, men jag räddade
mig i land <på en planka, som jag fick fatt på i
vattnet. Och ändå åkallade jag inte ens hälften så
mycket som de.

Detta förde oss över till kyrkan, och fyrmästarn
med sitt vanliga lugn sade: ,

— Ja, det får man ju förstå, att prästerna fått lov
att följa som alla andra. Tänk förr i världen, så det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:49:08 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fyrskepp/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free