Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - § 2. Vintergatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
— Det var en fin man. Och
Washingtonkonferensen?
— Succés.
— Irlandsfrågan?
— Löst.
— Hå! bröt det ur hjärtats djup, två kvarnstenar
rullade med plask i havet. Så lätt kände jag mig.
Sen var resten detaljer.
Nu kunde småkrafset ventileras.
— Hur är det i land? Är det snö?
— Fullt. Hela skärgårn är is.
Bild 106. Grönskärs fyr och skären däromkring i vinterskrud.
Och det var, vad jag nu fick se. Jag fick se den
officiella världstadsgatan in till Stockholm om vintern
som vintergata. I Sandhamn telegraferade jag hem;
vi lättade kl. 12, och jag hann just rita från däck
konturerna av handelsboden, som jag placerat i
kap. 2, så bar det i väg. Kl. 4 voro vi i Stockholtn.
Men vilken färd!
— Vi få dimma, hade fyrmästarn sagt och pekat
på en bank i väster. Mitt in i den kommo vi nu,
och hur den tedde sig över skärgårdsleden anger
bild 107.
Det var bland de ståtligare färderna i mitt liv. Stora
pampiga lastångare döko upp i dimman framför oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
