Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - § 2. Vintergatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Bild 108. Konventionell vinterbild från Stockholms skärgård.
Jag skulle egentligen ritat av änderna och måsarna
också, vid Sandö Sugga. De lågo i gatans vattupölar,
men ta mig katten, de sågo slöa ut som vinterflugor.
Men framför allt, de voro så civiliserade, att de inte
makade sig. De betraktade ångarna som gamla
bekanta.
Så närmade vi oss Stockholm, passerade Vaxholm,
Stora Höggarn, där Sandhamnslotsen Sundström, mitt
sällskap på utfärden, förankrat den tankångare, han
lotsat in, och Lidingön. Blockhusudden dök upp,
kvarnarna och verkstäderna på Södra landet, lyktraden
längs Strömmen, eldskenet av hela stån över
Djur-gårdslandet. I vinterskymningen.
— Se kråkorna! sade lotslöjtnanten.
De sutto i tusen sinom tusental, på isen, på
isstyckena, och rörde sig knappt, då ångarn drev
styckena framför sig och åt sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
