Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Streuer här ute helt ensam med sin syster.
Fransmännen kommo och bortröfrade henne, och
då han ville försvara henne, hade de bundit hans ar
mar och ben, och så låg han flera dagar, till
dess man räddade honom. Hans ben hade härigenom
fått sår, som aldrig läktes och smärtsamt, hela hans
lif igenom, påminte honom om förlusten af systern.
Hvad jag här liar sagt om honom, har han sjelf
berättat mig. Mitt minne af honom går tillbaka i
min första barndom, och var han då kanske öfver
50 år gammal. Midt emot mina föräldrars hus var
en fyrkantig gräsplan, en smal gång i diagonalen de
lade densamma i tvenne trianglar och ledde till en
liten, fattig koja. Den var uppförd af lera och täckt
med halm. På den ena gafveln befann sig dörren,
och på den motsatta ett litet fönster. Gick man in
genom dörren,så befann man sig liktidigt uti boningsrum,
sängkammare, kök, källare och vind, ty hela byggna
den bestod endast af de fyra väggarne och tak. På
marken till höger var stället der han kokade sin mat,
och röken skulle genom ett litet hål i väggen draga
sig utåt, hvilket den likväl sällan gjorde, utan stan
nade helst inne, hvarföre också allt, gubben icke un
dantagen, var öfverdraget med kryosot. Rummet i
kojan var upptaget af allehanda dugligt och odugligt
redskap: tomma bikupor, spadar, krattor o. s. v. Ett
bord, två dåliga stolar och en usel säng, öfver hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
