Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut låtit raka sig och kammat håret. Hennes för-
äldrar kommo vid flickans rop och de bannade honom
för hans dåraktighet, körde ut honom och förbjödo
honom att komma igen; han gret och dottern
skrattade åt honom. Så slutade hans kärleks vår, som
hade blomsterstrött hans mogna ålder. Han fann
intet deltagande hos sina bekanta (vänner hade han
inga), utan alla, för hvilka han berättade sin förlust,
skrattade deråt.
En olycka kommer sällan ensam. Streuers lilla
egendom ansåg gäldenären icke vara mera vård,
än hans fordran i kapital och räntor, och han
yrkade att egendomen skulle säljas och Streuer
upptagas i fattigförsörjningen. Och delta var sista
slaget af ödet, under hvilket den gode Carl
dignade. Äfven här visade sig icke något deltagande,
ty alla hans bekanta funno det helt naturligt, att
gäldenären ville hafva sina penningar. Streuer gick
flera veckor nästan slum och inom sig sluten; till
och med Coberts predikningar sjöng han icke mera.
En morgon i Oktober månad — jag var hos min
far i trädgården — kom nattväktaren till oss och
frågade om Carl Streuer ännu vore vid lif, han hade
hört honom sjunga och bedja hela natten igenom.
Jag greps af en ängslig aning, och sprang till hans
löfsal. Der fann jag ett dukadt bord, och vatten och
bröd derpa, och der bredvid lågo Coberts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
