Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
let genom springorna af planket, som skiljde trädgårdarne, i hopp att få se Anna; men förgäfves.
År förgingo och Anna hade biifvit mig mera
likgiltig, så att jag slutligen helt sällan mer såg ge
nom planket.
Det smärtade mig endast, alt Schmie-
derna, som hade varit min mors väninnor,
icke det
minsta brydde sig om mig.
Jag var redan öfver 18 år gammal och ombe
sörjde ensam trädgården i staden.
stod
vid
En vinstock, som
planket, hade med sina yfviga rankor växt
upp i ett träds krona.
lossa rankan.
Jag steg på planket för atL
Då såg jag uti den angränsande träd
gården tre svartklädda fruntimmer stilla och långsamt
skrida
fram.
Uti
de båda, som gingo förut, igen
kände jag genast Schmiederna, ehuru de hade åldrats.
Den unga blomstrande flicka, som följde dem, måste
vara
Anna.
Alla mina barndomsdrömmar
hägrade
åter, och jag hade gerna hoppat ned ifrån min höga
ståndpunkt och frågat: "Anna, känner du mig än?"
De promenerande kommo mig närmare; de sågo
upp till mig, och mamsell Schmieden frågade: ”Är du
icke Hellmuth Juhnke?”
"Du
har
Jag vet icke om jag svarade.
haft en förträfflig mor, min gosse, jag har
högt värderat och älskat henne.
sade på er, då hon ännu lefde?
Mins du att vi hel—
Känner du i delta
unga fruntimmer ännu den lilla Anna, förr din lek
kamrat?” Och vänd till Anna: "Känner du i honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
