Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
aftonvälsignelsen ocii andäktigt lyssnade då alla. Hade
lian slutat att bedja Fader vår, sade lian: ”Vänner, nu
gå ni hem och vi lägga oss till sängs.”
Så var en gång Waldau närvarande; äfven han
lyssnade till ”aftonvälsignelsen”, men då denna var
slutad, ville han, innan han gick, bevisa familjen,
alt det hela, så rimmadt det än vore efter formen, till
innehållet ändock vore utan rim och reson. Delta för
tretade den gamle Barlels och hans starka söner till
den grad, att de öfverföllo honom och vederläde ho
nom med knytnäfvarne rätt eftertryckligt och slående.
Denna disputationskonst, af hvilken han tro
ligen nu uti sin höga ålder erhöll första profvct, gjorde att han derefter behöll sin religion för
sig. Mina föräldrar och liera andra sade att det
hade skett honom alldeles rätt; jag kunde dock ej
förlika mig dermed. Gerna hade jag likväl sett att man
vederlaggt honom, men på ett annat, mera värdigt sätt,
ty jag fann mig icke lycklig vid den religionen han
hade lärt mig, och längtade tillhaka till min barndoms
lyckliga själafrid. Men jag hade förlorat vägen dit.
Jag sökte länge förgäfves efter densamma. Jag di
sputerade mycket med mig sjelf, och hlef det riktigt
lifligt, så stod den gamle Waldau i min inbillning
framför mig, och jag ställde grunder emot hans och
sökte efter flera bevis, som skulle relormera honom.
Och då det slutligen lyckades mig alt omvända honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
