Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Uli min dagbok af den 2 Juli 1837, finner jag
ett ställe, som jag skref, då jag om qvällon kom
ifrån Hederich. Jag har der upptecknat några af
hans egna ord, och anför dem här:
”Du vet huru länge jag hoppats att bli frisk;
men nu gör jag det icke mera, ehuruväl läkaren sade
i dag, att krisen var öfverstånden. Mina smärtor
äro stora, och jag längtar efter hvila och djup sömn.
Men skulle jag få helsan åter och komma åter i med
vetande af mig sjelf: då skulle du glädja dig åt min
verksamhet! Hittills har jag endast arbetat vid
ställningen, nu ämnar jag begynna bygga."
Jag berättade för honom om en glädje jag hade
dagen förut. ”Bästa vän”, sade han, ”jag har re
signerat på Iifvet och lifvets njutning. Vill Gud
skänka mig det förra, tacksamt skall jag emoltaga detsamma; men på all glädje har jag qvitterat.
Icke såsom verlden icke hade fordringar på mig;
det skulle vara mitt hufvudsträfvande all afhetala
dessa.”
Han teg en stund; jag visste genom läkaren att
han snart skulle dö, och hlef mera vek än jag hade
bordt, tryckte mitt ansigte i hans hufvudgärd och
gret. Han omfamnade mig. "Mina vänners delta
gande är för mig så kärt som halfva tillfrisknandet.
Nej, verlden är icke utan kärlek 1” sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
