Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
lian sedan dess begagnade voro gjorda precis efter
samma mönster, som de här omnämnda.
Äfven hans förman förbittrade hans lif, ehuruväl
han var hans fordna vän, och till och med slag—
tinge. Men denne ansåg att det nu var passande
att låta alla vänskaps- och slägtförhållanden dem
emellan upphöra, och trodde det vara sin skyldighet,
att göra den underordnades lif svårt. Det är sannt,
Guthman passade icke för sin plats; han insåg det
sjelf, och detta oroade honom. Han var en flitig och skick
lig trädgårdsmästare, men kunde som lärare i en läroan
stalt icke sätta sig i respekt, och hade mycken förtret af
både förman och disciplar. Han led stilla. Sällan yttra
de han missnöje, och när det skedde, miklt och sko
nande. Mig har han älskat som en son, och jag har
älskat honom tillbaka. Jag har aldrig sagt honom
det, men sökt ådagalägga det genom mina handlingar.
Det gjorde mig alltid så ondt, när jag’ hörde honom
hosta (han hade lungsot), isynnerhet om vintern, då
han vid nattetid inspecterade orahgerierna. Jag upp
offrade nattens sömn och lagade så, alt jag alltid
träffade honom på hans vandringar, till dess han
slutligen fattade förtroende till min vaksamhet, och
om nätierna förblef lugn i sin säng.
Hans hjerta var för vekt för verlden; det måste
antingen förhärdas eller brista; det förra skedde icke,
utan han tycktes bli vekare och vekare. Då en växt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
