Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
nymfens sång, accompagnerad af thékökets sus; men
den sången ljöd nu ljufvare: hon sjöng andra, öm
mare toner, än på morgonen, och hon hörde derföre
ej Emmy fråga, hvem som gifvit henne den vackra
blekröda thérosen, som hon bar på sitt bröst.
Plötsligt sade Arthur: ”Doktorn har sagt oss,
att théet är känslans dryck, som vinet den krigiska
ärans. Fatten derföre edra rykande koppar och dricken en skål för de förlofvade!” Vid dessa ord fat
tade han Claras hand och förde henne fram till
sällskapet.
Den allmänna bestörtningen yttrade sig på det
mest olika sätt. Doktorn svor till och for upp, frun
satte ned sin kopp och stirrade, som hon sett en
andesyn. Hennes man släppte sin pipa, och Emmy
skrek till, så att porslinsvaserna darrade.
Då känslorna hunnit reda sig, voro egentligen
alla ganska nöjda med den öfverraskande nyheten.
Flickan var ej rik; men det behöfdes ju icke, och
hennes inre rikedom hade stilla fängslat dem alla.
Modren visste likväl ej, om hon icke önskat sin son
en mera lysande brud. Emmy hade drömt om en
okänd syster; men Claras ljufva väsende, hennes
milda ögon, som tycktes bedja om förlåtelse för så
mycken lycka, förjagade dessa små irrblosslika tan
kar, och allt blef harmoniskt och godt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
