Fyrväplingen. Vers och prosa / 66 (1855) Author: Fredrika Bremer, Thekla Knös, Louise Müller, Daniel Andreas Joakim Müller Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mitt hjerta bäfvar, då jag tänker på De stora under, som i tysthet ske Omkring mig, — hur din skapelse beständigt, Fulländad re’n, förnyar sig och fortfar. På dina verk jag läser mästarns inskrift, Din evighets gudomliga insegel. Allt åldras, allting dör, men se igen, Hur i förgänglighetens dystra spår Glad ungdom ilar — och pånyttfödd skönhet I tusen skilda former. Dessa trän Ej gunga sina kronor mindre stolt, Än deras fäder, multnande i mullen. Ack! jorden har ej mistat ett behag. Fast onämnbara tider flyktat hän, Dock ligger skapardagens morgondagg I vårlig glans förnyad på dess barm, Och kommer åter. Lifvet trotsar gladt Sin fiendes, den mörka dödens hot. Ja, sätter sig på den tyrannens thron, På grafven, näres af den vildes segrar, Ty lifvet kommer ur ditt eget bröst, Det evigt är, det är din andes flägt! Det fordom funnits helga eremiter, Som dolde sig i skogens djupa vildmark, Och egnade sitt lif åt bön och tankar, Till dess de icke syntes mindre gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>