Fyrväplingen. Vers och prosa / 73 (1855) Author: Fredrika Bremer, Thekla Knös, Louise Müller, Daniel Andreas Joakim Müller Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KYRKOGÅRDEN.

Jag såg en kyrkogård, som var större än någon
annan; kors, grafstenar, pyramider, urnor, ättehögar
och hopar af vid hafsstranden bleknade menniskoben,
träd, blommor, palmer och cypresser, mörka pinier,
leende rosor såg jag der. Jag tänkte icke på huru
jag kommit hit eller hur jag skulle uppnå slutet af
denna kyrkogård, och ändock visste jag, att den var
så stor att han icke skulle få rum på jorden, ty alla
menniskor, som någonsin hafva lefvat på den urgamla
jorden, voro här samlade. Solen gick ned vid
horisonten: hon hade lyst en längre dag än här på
jorden. Natten följde mörk och allvarsam; stjernorna
voro större och klarare än man ser dem här. En
ljus sky steg upp från horisonten i öster; den
sväfvade högst upp på himmelen, sedan sänkte den sig
allt lägre och lägre, och jag såg att det var en hand,
hvit och genomskinlig som en sky. Den lyste som
matt norrsken och kyrkogården ljusnade. Hon
närmade sig alltmer; minnesvårdar, kors, grafstenar,
blommor och träd plockade hon ifrån kyrkogården och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>