Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osynliga som tankar, det var så stilla att jag kunde höra
mina följeslagares hjertan klappa; jag var så lycklig,
och kunde bland mängden af de slumrande finna mina
älskade hädangångne, dem jag sörjt bittert och djupt;
aldrig hade jag känt såsom nu, att jag hade varit
sjelfvisk och dåraktig i min sorg.
Ändtligen blef det morgon. Långsamt rullade
handen åter täcket öfver grafvarne; intet grässtrå var
brutet; solen steg upp och förde dagsljuset öfver
kyrkogåren; alla monumenter, tråd och blommor stodo
åter på sina platser; den hvita handen höjde sig
välsignande och försvann i det oändliga fjerran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
