Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
82
Det var en besynnerlig musik, djerfva öfvergångar i olika tonarter: en söndersliten själs bekän
nelser i klagande toner. Ett skönt Adagio följde och
lik en ande, framkallad af dessa toner, sväfvade en
ljus qvinnlig gestalt från trädgårdens skuggor, öpp
nade dörren och allt blef tyst.
Efter en stund öppnades dörren åter, men ej af
den unga, blida flickan, utan en högväxt, äldre qvinna
kom ut på gården. Denna sällsamma person bar en
grå klädning och deröfver en mansrock af mörkt
kläde samt en grå karlhatt, som skuggade hennes
dystra panna och gråsprängda bår. En knippa blanka
nycklar hängde vid hennes bälte och i handen höll
hon en knölig stat. tion kallade på ett pai drängar,
som vördnadsfullt, med hatten i hand, åhörde hennes
befallningar. Sedan följde hon dem till en spannmåls
bod, der hon öfversåg hur säden imättes. Efter slutadt
arbete satte hon sig på en bänk under ett stoit träd
midt emot min plats, men vänd ifrån mig så, att jag såg
hennes profil. Tankfull stirrade hon på de lätta skyarne
och tycktes försjunka i drömmar. Hon måtte hafva varit
vacker, dragen voro regelbundna, men ansigtet tyck
tes hafva hårdnat under en stark viljas bemödande
att gifva det ett kallt lugn. Jag belraktade henne
ostörd en lång stund, till dess tjenstflickan gick öfver gården och på en vink framträdde till sin herr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
