Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för mig med en krans af vårblommor i handen. Den
da»en står i ett eget vårljus för mitt minne: aldrig
har himmelen varit så blå, aldrig hafva lärkorna jublat
sådana sånger. Den lilla ringen glänste innan
aftonen på Alices hand, och jag visste att hennes hjerta
tillhörde mig. Den isgrå gumman satt som en
snöbild bland all denna vårfröjd; hon lefde blott i det
förflutna och hade en lugn visshet, att Alice aldrig
skulle öfvergifva henne. Det var också efter hennes
död, på årsdagen sedan jag först såg Alice, som hon
blef min maka.
Rör om elden, min vän; se nu flammar lågan
upp! Brigittas bild tyckes nicka åt oss och cittrans
strängar glänsa som guld. De rosor hon broderat
på min fars gamla taskbok få lifligare färg — de
gulnade brefven derinne behöfva ej bli varmare.
Hvilket panorama har ej minnet under denna
skymningsstund upprullat för mig; för dig är det färglösa
teckningar. Men se der kommer Alice med ljus. Min
lilla gosse håller henne i klädningen och tittar blygt
på dig. Gud välsigne ditt rosiga ansigte, kom hit
pojke! Alice, sätt korgen med frukter och
höstblommor på bordet, och slå i af det gamla vinet åt oss!
Hur rubinrödt det lyser i glasen och ringen på din
hand glittrar som en solstråle. Klinga med mig! det
är i dag den 20 September.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
