Fyrväplingen. Vers och prosa / 96 (1855) Author: Fredrika Bremer, Thekla Knös, Louise Müller, Daniel Andreas Joakim Müller Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN KRIMINALHISTORIA.

(Sann berättelse.)

Elin Persdotter var byns vackraste flicka, och
hennes far en rik och stolt bonde. Många friare
omgåfvo den rika arftagerskan, hvars blåa ögon, friska
hy och vackra växt skulle skaffat henne beundrare,
äfven om hon varit fattig. Men Elin gaf dem alla
nekande svar och var nöjd med det glada, oberoende
lif hon hade hos sin far, hvilken också ej var
angelägen att gifva bort sin bästa skatt. Då kom den
unge Knutson till byn; han var längre och vackrare
än de fleste af de unga karlarne der, och
öfverträffade dem i raskhet, vighet och liflighet. Hans mörka
ögon blixtrade djerft, och mången flicka rodnade för
deras blick. Hans svarta hår föll i rika lockar;
ansigtet var solbrändt, men vackert och välbildadt. Det
var en frimodig manlighet i hans väsende, som
behagade; men en skarpsynt betraktare skulle i hans
ansigte funnit drag af slughet och ett uttryck af vild
sjelfviskhet. Men detta såg ej Elin. Det är sannt,
att då Knutson såg på henne, brann passionens glöd
i hans blickar och gaf hans anlete det sken af varm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>