Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
milt barn!” sade hon. Han sammanknäppte sina händer och läste bönerna med barnslig andakt. Modren
satt tyst. Gossen, som sprungit omkring i skogen,
somnade i hennes knä. Hon såg på det sofvande
barnet. Hur skön han var med de slutna ögonloc
ken, de friska halföppnade läpparne och den rena
oskyldiga pannan, omkrusad af mjuka lockar. Var
han ej värdig att just nu blifva en engel? Hvad fat
tades väl honom mer än vingar för att nu blifva det
och sväfva högt öfver denna farliga, sorgliga, syndi
ga jord, till evig frid i himlen? Skulle hon gifva ho
nom dessa vingar? befria honom från alla lifvets fre
stelser och smärtor? Var det ej egennytta att vilja
behålla honom till sin tröst och glädje, och ej rädda
honom ur alla faror? Men skulle hon ha mod att
ge dödshugget åt sitt eget hjerta, Atall sin fröjd? Nu
låg han der så skön, så ren och obcfläckad, som
fadrens bild i hennes hjerta, då hon först älskade
honom. Hur blef ej denna bild förstörd af djefvulska makter — skulle äfven han...? — Just nu var han
så god, så from, bönen sväfvade ännu på hans läp
par. Det hade blifvit mörkt. Hon fattade yxan, som
låg bredvid dem i gräset; den blänkte — Sven
var död.
Kall och blek som han, satt den olyckliga mo
dren och stirrade framför sig. Då månen steg upp
öfver skogen och lyste på det blödande barnet, vak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
