Fyrväplingen. Vers och prosa / 106 (1855) Author: Fredrika Bremer, Thekla Knös, Louise Müller, Daniel Andreas Joakim Müller Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÖRMÖRKELSEN.

Hos sin fågel står vid fönstret Aina, Hänger öfver buren tyst en slöja, Som förmörkar sångarns hela verld. Grymma flicka, vill du honom skilja Nu från ljuset af den glada solen; Skall ej ens han se den svala skogen, Blåa himlen och de fria skyar? Säg, hvad har din arme fånge hrutit? Aina svarar leende och stilla: Tro ej att jag vill min älskling straffa: Nya sånger vill jag honom lära, Sorgedoket, som hans dag fördystrar, Är nödvändigt, om han mig skall höra. Ack, när solen strålar, skogen lockar, Qvittrar han och sina fjädrar plockar. Nu i nattlig frid den lilla fången Villigt lyssnar, lär sig gerna sången:         ”Jag mins ett land,         En himmel klar,         En blomsterstrand,         Der fri jag var;         Men ej jag ser         Det mer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>