Fyrväplingen. Vers och prosa / 112 (1855) Author: Fredrika Bremer, Thekla Knös, Louise Müller, Daniel Andreas Joakim Müller Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SEGELFÄRDEN.

Hafvets tärna lyfter snabba vingar Och försvinner öfver biåa vattnet. Längtan sväller båtens hvita sege!; Deni med oro på sin boja rycker Och vill ut på solbestrålad ban. Längtan svällde också i mitt hjerta, Der jag satt på strandens branta klippa. Blickar flögo liksom lätta svalor Mellan vårlig jord och haf och himmel; Smekande dem alla ljust i flykten, Utan lust att tryggt vid något hvila. Se, der borla, längst vid horizonten Ler en blånad rand i himlens armar; Dit jag ville till det fjerran landet, Ack, hur mycken rik och okänd skönhet Blommar osedd af mitt sorgsna öga. Söderns herrliga natur och konstens Ljufva under, får jag aldrig skåda. Ty jag sitter vinglös här på klippan. O! derborta väller snillets springbrunn, Kastar rika strålar upp i höjden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>