Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Som ett barn i hafvets moders-armar,
Stilla slumrande vid hennes vaggsång,
Leende i ljufva blomsterdrömmar.
Bäddad mjukt i klippans hårda vagga,
Dold för verldens larm och menskans blickar.
Dofter komma smekande med vinden;
Vassen bugar och på fina sanden
Snäckor skimra; hafvets granna stjerna
Lyser mellan tångens dunkla grenar.
Men min lots vill hem; hans öga vändes
Mot en hyddas rök på gråa stranden.
Nu farväl, du sagolika trolldal!
Sakta vaggar jag från dig tillhaka,
Bort till hvardagslifvets trånga kretsar.
Några blommor, några bär blott har jag,
Som ett tecken, att ej allt var dröm.
Nu min blick, som nyss kring rymden ilat
Famnat jord och himmel, stilla fängslas
Af ett enda litet föremål. —
Bland de vexter, som jag bär i handen,
Är en rodnande och blygsam blomma,
Som har kraft att menskors hjertan starka;*)
Sjelf hon står bland stenar, torftigt lottad,
Men dess frön, dess tankar flyga vida;
*) Valeriana olficinalis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
