Fyrväplingen. Vers och prosa / 150 (1855) Author: Fredrika Bremer, Thekla Knös, Louise Müller, Daniel Andreas Joakim Müller Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BÖN.

Jag känner dig uti mitt hjerta, Är i min sorg ej ensam här, Så i den allrahögsta smärta Oss Herren allranärmast är. Mig lyften, andakts helga vingar, Högt öfver grafven och min sorg! Jag hör hur englasången klingar Jag ser det nya Zions borg! Min Frälsare, o, räck mig handen Att jag i stormen ej förgås; Ej sjunker ned, men hinner stranden, Som ej af vilda böljor nås. Tag båtens styre, led du färden! Min kraft är slut, jag kan ej mer. Stvr bort från klipporna och verlden Till hamnen, som i fjerran ler.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>