Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl 56
Jag fruktade att jag var dömd till detta öde
och att lefva i en evig stiltje. Ack! som en fågel i
hur slår sina vingar emot de fängslande gallren, slår
sig till döds hellre än att lefva derinom, så var den
na tid mitt stackars hjerta. Denna afton isynnerhet
slog det så, — det var ju Nyårsafton, och jag var
så full af lif och ungdom och kraft; Nyåret -stunda
de. Skulle det ej hringa ett nyår för milt lif, för
min själ? . . . Bilder, gestalter, aningar, hägringar af
kommande öden skymtade i framtiden; men de voro
ännu allägsna, obestämda. Jag visste ännu icke rätt
livad jag sökte, livad jag ville. Några gestalter kommo nu närmare. Der var en figur — han gick i
karlkläder, — som visat mig mycken artighet; ja väl
något mera; jag var väl honom icke fullt benägen,
men denna afton syntes han mig mera älskvärd än
vanligt; denna afton tyckte jag mig nästan kunna äl
ska honom.
Nu just hörde jag farmor säga vid sitt patiencebord:
”Det kommer någon på besök i aflon!” Ack!
om någon ville komma! tänkte jag, och fann för för
sta gången farmors spådomsgåfva af högre natur. Hon
hade uttalat min själs hemliga önskan. Fortepiano,
böcker, taflor, döda föremål, kunde ej gifva mig hvad
min själ behöfde; jag behöfde en lefvande själ, en
like, en vän. Och farmor lofvade nu att jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
