Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
kall dimma fyller nu luften och skymmer alla före
mål, äfven den röda handen och lyktan, som glimmar
blek och vanmäktig. Om några figurer gå under den
kan jag ej mera se, och det qvitlar mig nu lika
mycket. Ingen kommer dock nu mer som låter mitt
hjerta slå eller som jag kan skänka en nyårsfröjd. Jag
vandrar åter stilla upp och ned, men nu med vemodigt
sinne, i salongens romantiska ljus och blomsteralmosfer. Klockan slår 10; farmor reser sig, tar sitt ljus
och säger: ”Nej, min lilla Fanny, nu ska’vi väl tänka
på den der sednare afdelningen! God natt, mitt lijertekorn." Hjerlekornet kysser farmor och följer henne
till sill rum, går derefter åter in i salongen.
Jag är nu helt allena. När jag härnäst ser ut
genom fönstret, har dimman sänkt sig, betäckt gatan
och hela dess verld med en ogenomtränglig slöja,
men se! öfver den står stjernehimmelen afslöjad, strå
lande i obeskriflig härlighet. En praktfull constellation skrider fram öfver milt hufvud. Hvad är dess
namn? Jag hade nyss begynt studera litet Astronomi
och fick nu fatt på mina kartor och böcker. Snart
var jag med fullt lif uppe bland stjernorna, gaf dem
namn, gjorde bekantskap med nya och lärde om dem
livad läroböcker lära. Delta tog så upp mig, att jag
högeligen förvånades när klockan slog — tolf. Jag
kunde knappt tro mina öron. Men det var så; det
nya året hade brutit in och inga tjufvar eller röfvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
