Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
”Som man”, — äfven enligt den Danske Siaren, —
”icke utgår från det kristna, det enfaldiga, för att
sedermera bli interessant, qvick, artist, filosof,
statsman m. m., utan tvärtom reflekterar sig ur detta
andra och blir i allt enfaldigare och enfaldigare kri
sten”, så äfven borde den rätta lifsrörelsen, låta våra
små passioner, kärlek till den eller den, det eller det,
och framför allt vår sjelfkärlek, falla bort, eller rät
tare uppgå, förlora sig eller förklaras i kärlek till
— kärleken sjelf, den enda älskansvärda, evigt gifvande, evigt uppfyllande anden. Upptagen i honom,
vänder sig menniskan på nytt mot menniskornas verld,
icke likt den Danske Simon Stylites, utan med en ny
kärlek, mera allmänlig, men icke derföre mindre in
nerlig, nej, utan glödande och ren som det högsta
väsendets, hvars barn den är. Detta är målet, älskan
de hjerta! Säll du, som uppnår det.
Så mycket om lifvets ”tillstånd”; jag återvänder
till mitt fönster. Både fönster och tillstånd äro ej
mer desamma, som dem i bilden för 20 år sedan.
Allt är annorlunda. Några gamla möbler endast på
minna om det gamla hemmet. Menniskorna, som der
utgjorde min lefnads glädje eller plåga, äro alla borta,
alla döda eller borta ändå. Mycket utom döden skil
jer menskor åt. Hjertat som då — men tyst, tyst att
det ej må blöda vid minnet af det lif, den tro,
den kärlek det då var mäktigt af. Det slår ju
varmt ännu, ehuru för andra föremål. Tjugu år af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
