Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
får kämpa med dem; men äfven uti denna kamp vi
sar sig själen såsom fri och sjelfständig och utvecklar
derigenom sin moraliska kraft. För oss är utan
kamp ingen seger, utan frestelse till öfverträdelse
ingen dygd, utan mörker och förvillelser icke något
sträfvande efter ljus och sanning.
Men ännu mera än uti förmågan att kunna öfverträda, mera än uti den inre, ofta osäkra striden emot
medfödda böjelser söker jag beviset om andens
existens uti förmågan att kunna göra godt; isynner
het om detta sker med uppoffring af eget väl. An
den har uppnått sitt herravälde, när dess väsende liar
blifvit kärlek, och kroppen fogar sig eller måste foga
sig efter honom, åtminstone till en viss grad.
Denna själens högsta sjelfsländighet träder icke
alltid i dagen, den sofver till och med ibland; men
vaknar genast då den kan vara verksam. En sofvande kärlek är också en kärlek.
Och nu, då vi på detta sätt sökt försäkra oss
om vår egen andeliga existens, skola vi tillse om vi
också icke kunna få bevis för närvaron af en själ
äfven hos djuren. Detta skulle vara ännu mera öfvortygande, om samma bevis äfven här kunde gälla,
som jag för vår egen andeliga existens har framställt.
I början nämnde jag, att man ofta ser hos dju
ren framträdande företeelser, som kunna ge anledning
att antaga en själ hos dem, betecknas med instinkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
