Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
musikalisk bildning är klart. Utrikes, isynnerhet i
Timringen, finnes såkallade "Vogelziichter”, som upp
fostra en mängd fåglar, företrädesvis af finkslägtet.
De bafva alltid bland de unga uppväxande fåglarne
några äldre, särdeles skickliga sånglärare, och betalas
en sådan liten virtuos ganska dyrt.
Men ändock är fågelns sång icke endast resulta
tet af efterhärmning. Hvar och en af dem lägger i sin sång
något af sin egen lilla själ. Derföre sjunga två fåg
lar af samma art aldrig precist lika; den ena sjunger
med mera kraft, den andra med mera behag och kän
sla o. s. v.; ett tecken till att fågelsången är en
fri konst.
Det är eget, alt hos däggdjuren denna sköna
konst ej återfinnes, och att den endast hos menniskan åter framträder, och här i högre grad. De
förut nämnda kattkoncerterna, åsnans i-a och hundens
tjut kunna ej räknas hit. En gång likväl liar jag sett
en hund, som kunde gnola en melodi: ”Er kommt
vom Berge her”; men sättet, hvarpå han utförde detta,
visade nogsamt att han härför icke hade medfödd talent*).
*) Hunden tillhörde en man, vid namn Toplstedt,
som _ reste omkring för att visa Panorama. Enligt Herr
Topfstedt skulle hundens största skicklighet hestå deruti,
att han, då han var glad eller ville visa sin tillgifvenhet,
kunde hålla svansen stilla, när husbonden sade till här9
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
