Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
lan dem på golfvet, utan de titta bedjande eller frå
gande på honom, till dess han säger hvem af dem
skall få stycket; oeh denne tager detsamma och de
andra ge icke tecken till afund. Särskildi vill jag
anmärka, alt dessa hundar aldrig erhållit aga, som
annars anses såsom nödvändig lill deras upp
fostran.
Djur kunna äfven vara förbrytare såsom rnenniskan. Afund, bedrägeri, hat, list o. d. äro icke en
dast menskliga egenskaper; de tillhöra äfven djuren
och uppträda här i olika grader. Två grisar, ätande ur
samma tråg, om de äta såsom hvarje af dem skulle
göra om den vore ensam, handla icke orätt; men det
vittnar om afund när de äta glupskt, så att de nä
stan skada sig dcrmed. En högre grad af afund är
redan om den ena förjagar den andra och vill ha allt
ensam ehuruväl det räcker till för båda. Men nar
den ena drager sig tillhaka, till dess den andra är
mätt, så vittnar detta antingen om feghet eller om
ett godt hjertelag. De här uppräknade stadier har
jag observerat hos dessa djur, och de förefalla icke
så sällan.
Uti ”Taflor ur naturlifvet”, i afhandlingen om In
stinkt, berättade jag om en hund som ljög. Detta
har jag sedermera äfven funnit hos fåglar. Conservator Meves vid Riksmuseum hade en mängd fågel
arter i en större hur, för alt observera deras lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
