Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
skar och andra utländingar. Då det sålunda svek sin
uppgift såsom den svenska rättens beskyddare, togs
fäderneslandets sak omhänder af menige man. Folkresningen
under Engelbrekt Engelbrektsons ledning visade att ej all
makt och all kraft fanns hos konungen och de store, att
godtycke kunde finna sin gräns. Konungens män och
fogdar tuktades med vapen; rådet kunde blott genom stränga
hotelser formås, att ansluta sig till den nationella rörelsen
och uppsäga konungen sin tro. Men när Engelbrekt
valdes till riksföreståndare, synas hierarkien och aristokratien
begynt bäfva for den nya demokratiska samhällsmakten.
Rådet närmade sig åter konungen och afslöt med honom
en förlikning 1435, som han dock icke höll; hvarefter
trettio stormän valde Carl Knutsson till foreståndare, icke
folkhjelten Engelbrekt.
För att kort och slående karakterisera rådets politik
under den öfriga unionstiden vilja vi anföra Geijers ord:
"Ifrån 1434, då Engelbrekt uppstod, till slutet af konung
Eriks regering äfven till namnet, ser man inom fem år ej
mindre än tio särskilda föreningar, forsäkringar,
dagting-ningar och förbund (utan att ändå räkna Svenska rådets
enskilda), än under Dansk och Norsk, än under
Hansea-tisk bemedling, alla angående vilkoren för konungens
åter-intagande. Det är det slags diplomatik som man kunde
kalla unionsålderns tidsfördrif: beständiga kongresser —
utsatta, uppskjutna, förnyade, — hvilka på en gång visa
svagheten af unionens band (ehuru den 1438 i Kalmar
högtidligen förnyades), de stores intresse att upprätthålla
föreningen, och ifrån Carl Knutssons tid alla Svenska
partichefers politik att arbeta för egen makt så länge det bar
sig, och i nödfall skjuta framför sig en unionskonung ,3)’\
,3) Sv. folk. hist. I p. 233 f. — Om orsakerna, hvarföre svenska
rådet nr politisk synpunkt ansåg nödvändigt att ännu vidblifva unionen,
se rådets bref af 5—11 Jnni 1439 refereradt hos Aschehoug a. a. p. 178 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
