Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
dingar inom sina grefskap; till häradshöfdingar skulle
endast adelsmän förordnas, utom i Norrland och vissa andra
landskap; forum privilegiatum medgafs för saker, som å lif
och ära ginge; skattefriheterna utsträcktes, rusttjensten
nedsattes; adelsskapets ärftlighet utan rusttjenst och
besuten-het infördes !5).
I förbigående må nämnas, att rådets ofvanberörda
försäkran icke var det enda tillmötesgående, hvarigenom man
beredt sig insteg till förmonen af förbättrade privilegier.
Redan i November 1568, d. ä. kort efter det Johan
tillträdt regeringen och innan ännu Eriks afsättning var af
ständerna beslutad, hade rådet, jemte en del af adeln
for-samladt i Stockholm, för egen del och på hela adelns
vägnar samtyckt till en icke ringa bevillnings utgörande
såsom "lån och undsättning" ,6).
Johan ökade riksrådens antal till tjugufyra, alla
utsedda bland de förnämsta ätterna. Detta, i förening med
de adeliga prerogativens tillväxt, måste, att börja med,
stärka rådets sociala betydelse. Och dertill bidrogo äfven
den högre bildning och den större vana vid statsvärf, som
aristokraterne efterhand förvärfvat. Gustaf I:s, af Erik
fortsatta system, att fordra deras tjenst och arbete for
allmänna angelägenheters uträttande, den lifliga beröringen
med andra länder, reformationens väckelse till studier, allt
detta hade samverkat, att vidga provinsmännens synkrets,
att uppfostra adelsmännen till ädlingar l7).
«) Jfr. Nordström a. a. I, pp. 183—193.
i») "En femtedel af allt deras lösöre, som de kunna hafva uti guld
och silfverpengar, hvilket några gode män af adeln, som dertill
förordnade äro, uti hvar landsända uppbära skola, och derpå gifva deras
bekännelse". Det skulle återbetalas, när kronan kommit till bättre tider.
Att man icke ansåg beslutet bindande för de frånvarande adelsmännen,
framgår deraf att den förhoppning uttalas, att desse måtte omfatta
saken "med samma trohet och välvillighet". Stiernman I, p. 279.
»O Jfr. Forssell a. a. I, p. 113—120.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
