Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Detta är första gången man finner riksråd försatta i
anklagelsetillstånd, för sättet hvarpå de utöfvat sitt
råds-embete. Att åtalet skedde inför ständerna hade väl sin
grund både deri, att ingen för målet lämplig riksdomstol
fanns, och att stora politiska mål förut till riksdag
öfverlemnats. Men att ständerna undandrogo sig allt dömande
i denna sak, vittnar utan tvifvel om en mognare politisk
hållning, än t. ex. riksdagen i Upsala 1567 hade ådagalagt.
Ty svårt hade det varit, att lösa denna politiska konflikt
mellan konung och rådgifvare, genom enkel hänvisning till
lag. Man reserverade de anklagades rätt att försvara sig;
kunde de det ej, så hade de förtjent konungens onåd.
Också blef saken sedan intet annat än en politisk
förföljelse, hvars orsak låg, ëj så mycket i de inför ständerna
uppgifna förmenta brotten, i hvilka konungen sjelf var
lika delaktig, som ej mera i riksrådens manliga och
rättrådiga uppträdande emot regeringens missbruk och
godtycke. Hvad vi, från vår ståndpunkt, här hafva att fästa
oss vid, är emellertid den nya statsrättsliga princip, som
framskymtar ur dessa förvecklingar, den om riksrådets
politiska ansvarighet; en princip, hvars tillbörliga utbildning
först tillhör en senare tid.
För bedömandet af rådsinstitutionen under Johan III:s
regering, hafva vi ansett de omständigheter, som uppenbara
rådets sträfvande efter ökad makt, vara af öfvervägande
betydelse. Detta sträfvande framträdde, såsom vi sett, i
rådets verksamhet såsom konselj. Om dess deltagande i
de få af Johan sammankallade ständermötena är intet af
p. 109 f. Jfr. Aegidius Girs, Johan IILs krönika p. 160 f. —
Hufvudresultatet af riksdagen var den, enligt konungens önskan, af alla stånd
afgifna bekräftelsen på arfföreningen, jemte det arfsrätten till kronan
utsträcktes på ogifta prinsessor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
