- Project Runeberg -  Öfversigt af Svenska Riksrådets statsrättsliga ställning från Gustaf I - 1634 /
132

(1873) [MARC] Author: Leo Mechelin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

och råd utverka sig vederbörandes bifall till gärder, tullar
m. m. For fastställandet af embetmännens underhåll
erfordrades rådets medverkan; likaså för bestämmandet af
anslag till akademien, skolorna och kulten. Slutligen var
riksdags sammankallande beroende på konseljens samtycke.

Hvad angår rådets representativa uppgift, framgår det
af konungaförsäkringen, att rådet numera icke ensamt,
utan endast i förening med ständerna utgjorde
representationen.

Till einbetsmannaväsendet hade rådet såtillvida intagit
en närmare ställning, att dess medlemmar enligt sin
nyss-berörda obligation förklarat sig skyldiga, att emottaga de
särskilda embeten, som utom det allmänna rådskallet kunde
dem ombetros.

Vi hafva påpekat den tendens till rådsvälde, som
röjer sig i Gustaf Adolfs konungaförsäkran. Det kan ej
nekas, att de bestämningar der förekomma angående rådet,
jemförda med hvarandra, kunnat bereda rådet en laglig
möjlighet att föra monarken i ledband. Under
förutsättning åter af en kraftfull konung, hvars åsigter skiljde sig
från rådets, skulle, såsom vi redan tidigare antydde,
konflikter mellan konung och råd kunnat uppkomma, för hvilka
en fredlig lösning varit afskuren. Nu gestaltade sig
förhållandena så, att det hvarken blef rådsvälde, eller
konflikter om makten. Det var konungen, som blef den
styrande, hans vilja, som blef den gällande. Men detta icke
derigenom att han skulle hafva eluderat eller upphäft
forfattningen, utan derigenom att hans program vann rådets
godkännande och att det således blef en fruktbärande
samverkan emellan konung och råd, under hvilken de i
författningen uppställda skrankorna icke kändes tryckande.
Då rådet anslöt sig till konungens åsigter och använde sin
ställning till att befrämja hans planer, var det naturligt, å
ena sidan, att konungen icke behöfde söka att förändra de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:37:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/g1-1634/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free