Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt skott på gammal stam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Nytt skott på gammal stam.
Europa var vid denna tid ej deladt efter politiska
gränser, utan efter religiösa. En enda bred gränslinie delade
det skarpt i två hälfter: en evangelisk och en katolsk.
Protestanterna i alla land kände sig samhöriga: den enes
framgångar och olyckor voro äfven den andres. Med ett
deltagande, om hvars styrka och ytterliga spänning vi på
tre århundradens afstånd ha svårt att göra oss en
föreställning, och mot hvilket äfven intresset för våra dagars
frihetsrörelser är jämförelsevis matt, följde man
trosför-vanternas strider, deras segrar och nederlag. Tidningar
i våra dagars mening funnos visserligen ej, men genom
bref, budskap och små flygblad höll man sig dock på ej
allt för långt afstånd från händelserna.
Tiden saknade likväl ej offentliga organ för uttryck
af den allmänna meningen. De^utgjordes dels af den massa
flygskrifter i den brännande frågan för dagen som den
unga tryckpressen spridde öfver hela Europa, dels och
förnämligast af de evangeliska predikanterna,
reformationstidens stora folktalare. Som en gång Israels profeter, höjde
de, ofta midt under förföljelsen, sina kraftiga stämmor mot
förtryckarna, manade med glödande vältalighet till
oförfärad kamp och trogen hjälp åt de betryckta bröderna.
De voro också en fruktad makt. Många måste med lifvet
plikta för sin frimodighet, och ett stort antal andra irrade
landsflyktiga omkring bland trosförvanterna i främmande
land, där deras berättelser ej litet bidrogo att stegra
förbittringen mot de påfviske.
Under dessa inflytelser från utlandet växte Gustaf
Adolf upp, och deras verkan ökades ej litet af
fäderneslandets egen ställning till den stora tvekampen: det stod
i själfva verket midt inuti den. Faran för en återställelse
af påfveväldet var ej försvunnen med Sigismunds nederlag
vid Stångebro. Den hotade alltjämt med hans städse
förnyade anspråk på svenska tronen, anspråk som ingalunda
stannade vid tomma hotelser. Rom och jesuiterna, i hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
