Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt skott på gammal stam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 Ny’tt’skott på gammal stam.
slutligen med ljusnande ansikte skall ha lagt handen på
sonens hufvud och yttrat på latin: Ille faciet, han skall
göra’t.
Äfven i tronsalen, när han gaf företräde åt sändebud
från främmande makter, tog Karl gärna Gustaf Adolf med
sig, ty han ville, att han äfven i detta hänseende skulle
praktiskt lära sig en regents plikter. Slutligen, när faderns
tilltagande sjuklighet medförde svårighet att tala, fick han
vid dylika tillfällen företräda dennes person, och den unge
prinsen gjorde det med en kännedom om de utländska
staternas förhållanden och hela tidsläget som förvånade
äfven gamla statsmän.
En tidigt förvärfvad språkkännedom satte honom i
stånd att ledigt uttrycka sig ej blott på latin, tidens
diplomatiska språk, utan äfven på franska, holländska och
italienska. Tyska talade han som sitt modersmål.
Vid 1610 års riksdag, då den af slag rörde konungen
ej kunde själf tala till ständerna, fick den ännu ej
sextonårige Gustaf Adolf göra det i hans ställe, och han
fullgjorde sitt uppdrag med ett allvar och en enkel
vältalighet som hänförde alla. Ej underligt, om många af de
gamla som genomlefvat de föregående dystra tiderna, vid
anblicken af denna kärnfriska telning af den gamla
stammen, kände en förvissning, att bättre tider nu randades för
fäderneslandet.
Redan från gossåren låg Gustaf Adolfs håg
öfvervägande åt krigarbanan, och fadern hade gifvit honom en
särskild lärare i de militära ämnena. Bland främlingarna
vid svenska hofvet var det därför förnämligast de
utländska officerarna hvilkas sällskap han sökte. Det var
fransmän, tyskar, skottar, holländare, som gjort de stora krigen
i Frankrike och Nederlanden under Henrik af Navarra,
Spinola och Moritz af Oranien. Den sistnämnde, som börjat
sin krigarbana vid lika unga år som Gustaf Adolf själf skulle
göra, var i synnerhet föremålet för hans beundran, förebilden
som han önskade likna. På berättelserna om hans ryktbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
